Don Carlos på URF 2009

Don Carlos är också klar för 2009 års Uppsala Reggae Festival.
Don Carlos var en av orginalmedlemmarna i Black Uhuru (Duckie Simpson och Garth Dennis de övriga två)
Innan Black Uhuru hann leverera sin första fullängdare hoppade dock både Carlos och Dennis av (Dennis hamnade i Wailing Souls).
Historien om Black Uhuru är intressant och det finns all anledning att återkomma till den. Uhurus mest kända sättningen är möjligen den med Michael Rose och Puma Jones, men Duckie Simpson återförenades en kort stund med Garth och Don. Ett tag fanns det dessutom två Black Uhuru som turnerade....
Nåväl Don Carlos har gjort en hel del soloplattor (Harvest Time gillar jag) och är helt klart en intressant bokning.






Fyra spår kan ni lyssna och ladda här nedan

Im not crazy

I Love Jah

In pieces

From Creation 12 - inch

Alpha Blondy klar för URF 09

Elfenbenskustens bidrag till reggaescenen Alpha Blondy är klar för 2009 års Uppsala reggae festival.

Han är en intressant figur genom sitt något udda beteende. Bland annat har han haft som vana att uppträda med Bibeln i ena handen och Koranen i andra. Denna panreligösa uppfattning har naturligtvis uppfattats provocerande. Att sjunga på hebreiska i arabiska länder och arabiska i Israel är modigt.

I en intervju säger Alpha Blondy att han ser det hela som: God Is One. Oavsett namn.

Kontroversiell, kaxig, divig är bara några ord man stöter på när man läser om Alpha Blondy. Men kanske ligger en del i förklaringen att hans livsresa har kantats av svåra depressioner och självmordsförsök.

En bra musikalisk ingång är samlingsalbumet The best of Alpha Blondy

Det västafrikanska soundet finns där och eftersom han sjunger på engelska, franska, diouli, hebreiska och arabiska så blir helheten mycket intressant.

Alpha Blondy skulle antagligen inte gilla etiketten afrikansk reggae, eftersom han själv anser att moderna afrikanska artister är mer influerade av rock än afrikansk musik. Det må vara hur det är med det, ett speciellt sound är det i mina öron. Senaste plattan kom 2007 och hur Alpha Blondy låter live ber jag att få återkomma till i augusti…

Läs mer om Alpha Blondy här

Music Playlist at MixPod.com

Mer Dubmatix - Renegade Rockers

Okej, kanske börjar detta bli en promotionsite för Dubmatix. Men tidigare utsåg jag Dubmatix 2006 års relaese Atomic Subsonic till årets skiva. Jag hade fel. Här är den. Renegade Rockers. Wow. Jag säger bara WOW! Fantastiskt! Jag dansar och ler. sjunger högt med händerna i luften. Peace and Love sjunger härlige Linval Thompson (kanske mest känd för I Love Marijuana) i första låten. Ranking Joe följer upp med en enorm Tornado, och är man inte redan fast då, så kommer mer.

Michael Rose låter faktiskt inte som Michael Rose. Jag tycker Rose fastnat i ett Black Uhurusound, men här släpps han fri. Här låter Rose istället som om han sjöng en låt hämtad från Aswads New Chapter (snygg koppling, visst?). Dubmatix fortsätter med skön dub och ännu fler legender som gästar mikrofonen. Bland annat nyligen bortgångne Alton Ellis (möjligen hans sista inspelning).
Det här anser jag vara reggae på 2000-talet när den är som bäst.
En kanadensare som med passion för rytmer lyfter fram gamla reggaerävar. Han förser dem med bra material och låter deras fantastastiska röster skapa mästerverk. Dubmatix är bäst för tillfället. Jesse King är kung. Och om inte URF bokar Dubmatix soundsystem till sommarens festival så missar de något!

Spår som sticker ut:
Inget sticker ut. Allt är kanon!

Men lyssna på

Peace and Love - feat Linval Thompson
Easy Down - feat Michael Rose

Jag väntar Mr Forde

För många av oss reggaeälskare som växte upp på 8o-talet har den brittiska gruppen Aswad en särställning. För mig var de numero uno under en lång tid. Aswad bildades 1975. De unga männen hängde med Marley 1977. Besvikelsen blev stor när de till mångas förvåning ratades som förband till ikonens Exodusturne (Marley valde Steel Pulse). Aswad fick istället slicka såren och backade Burning Spear på hans europaturne 77, något som dokumenterades på ett mycket fint album titulerat Live. Senare blev Aswad tillsammans med Steel Pulse flaggskeppen i brittisk reggae. Skivan New Chapter är en klassiker (vilket LP-omslag!) och Live and Direct är i mitt tycke peaken i bandets karriär. Rent kommersiellt kom genomslaget med covern på Dont turn around som blev etta på englandslistan, och ytterligare mer stålar ramlade in när gossarna fick ännu en listplacering med Give a little love. Men denna flirt med popreggaen blev början på slutet. År 2000 lade frontmannen Brinsley Forde av medan Drummie Zeb och Tony Gad fortsatte. Dessa forna hjältar totalhavererade med plattan Cool Reggae Summer, ett debacle med coverversioner på somriga låtar. Tänk er fluffig keyboardreggae på Vinghotellets kvällsnöje, get the picture? Vi glömmer det (har dock lite svårt att förlåta dem för detta, även om de behövde pengar till pensionsfonden).

Hur som haver, Brinsley Forde fortsatte sin karriär med radioshowen Lively Up Yourself och har under åren dykt upp på diverse reggaefestivaler där han spelat gamla Aswadlåtar och Marleycovers. Väldigt få nya låtar har det blivit under åren, men enligt mannen himself så har han väntat på att tiden skall vara den rätta. Nu tycks tiden ha kommit. På Brinsley Fordes MySpacesida (bedrövlig sida likt alla andra Myspacesidor) kan man läsa att han i oktober 08 hade planer på att spela in en fullängdare med hjälp av två andra legender, nämligen Sly and Robbie. Jag har ingen stor förhoppning på att detta blir något mästerverk, men eftersom Brinsley Fordes röst fortfarande håller (blir lätt chockerad när jag ser att han hunnit bli 56 år!) och är en av reggaemusikens bästa så kan säkert ett eller annat spår fungera.
Låt oss hoppas att fullängdaren blir av.
I väntan på den lyssnar vi på Brinsleys nya version av Aswadklassikern

Bubblin

Super Marley Bros

Jag tror pappa Bob ler från sin himmel...

Atomic Subsonic - Dubmatix

Vad får man om man blandar klassisk 70-talsreggae med smak av både roots och dub och sedan kryddar med brutal electro-dub?
Dubmatix
Dubmatix är kanadensaren Jesse Kings projekt och han radar upp ett buffebord av fantastiska låtar.
Gästvokalister på plattan Atomic Subsonic är bland andra Anthony B och Freddie McGregor.
Dubmatix himself skriver, spelar, samplar, producerar och mixar.


Jag tvekar inte att utnämna denna platta till min favorit i år. Problemet är möjligen att den kom ut 2006... ( Dubmatix senaste alster från i år landar snart i min brevlåda ).
Jag går inte in på några djupare analyser av Atomic Subsonic.
Konstaterar bara att Dubmatix kommer att ge dig en skitig mix av roots, dub och electro-dub.
Det blir till en hybrid som inte bara fungerar, utan äger.

Jag kunde valt vilket av plattans 13 spår som smakprov, men ni får denna rykare

Champion Sound

okej en bonus också

Senseless Killing Dub

Black Man in the White house

Gör ett litet instick med Sizzla. Mannen som ständigt är aktuell med någon ny CD, ny låt eller rimmandes på någon riddim. Ibland är det fantastiskt, ibland mindre bra och ibland riktigt dåligt. Den här låten plockade jag upp strax efter segern var ett faktum. Det är lite oklart om låten finns på ett samlingsalbum som heter President Obama eller Obama Camp. Hur som helst så får man väl ändå säga att Sizzla var snabb med sin hyllning. Låten är väl kanske sådär, men likväl sätter den sig. Kanske mest för att Barack Obamas tillträde sannerligen måste sägas vara ett historiskt ögonblick.


Sizzla - Black Man in the White House

Soul Pirate

Italiens och Siciliens bidrag till reggaescenen Alborosie är äntligen här med sin fullängdare. En platta med titeln Soul Pirate. Eller? Frågetecknet beror på det faktum att mannen släpper CDn Soul Pirate som en exklusiv limited edition bara på den turne som pågått under sommaren 08. CDn fanns alltså inte att köpa i butik. Varför undrar man verkligen. Vad menas? Jag sprang därför runt som en galning på Uppsala reggaefestival för att få tag på en kopia eftersom Alborosie var där och spelade (helt OK spelning). Men jag kunde inte se att plattan fanns någonstans. Så därför är min kopia en digital kopia.




Alborosie är mannen som lade ner sitt italienska band och drog till Jamaica och där etablerade sig som producent för att sedan ge ut raspiga vinylsinglar. Naturligtvis finns det reggaerasta puritaner som avfärdar honom som oäkta, men jag tycker att hans musik och inställning talar sitt tydliga språk. Alborosie har alla möjligheter att reggaescenens affischnamn om han fortsätter att producera sådana sköna 7-tummare som han gjort under åren.

Men hur är då denna fullängdare? Ja man kan väl säga att Alborosie blandar gammalt med nytt. Rastafari Anthem, Kingston town, Herbalist och Police är om inte gammal skåpmat, så i alla fall låtar som spelats länge på min mediespelare. Dessa låtar är förvisso kanonlåtar, men inget nytt under solen. Vi får två låtar där Michael Rose från Black Uhuru gästar och det låter, ja just det, som Black Uhuru. Den klassiska basgången från Love Fire skymtar i låten Precious. Bob Marleys sound ligger som insperationskälla i låten Work. Mer Marley blir det covern på Natural Mystic där Ky-mani Marley gästar. Tenor Saws Ring the alarm blir Sound Killa i Albarosies version. Vi får toasting i Bad Mind och Ska i Patricia. Alba täcker in the mesta på denna 18 spårs CD. Men naturligtvis är detta mycket mycket bra. En platta med 18 spår kommer dock aldrig att kunna få högsta betyg av mig, vinylnostaligiker som jag är (dvs max 5 låtar per sida), men snäppet under högsta betyg är jag villig att ge.

Vad som ska hända med Alborosies fortsatta resa som artist blir intressant. Min gissning är att han kommer att ge ut singlar och att han förblir en artist som sprids digitalt via olika sajter och med YouTube som bas. Jag kan inte tolka det på annat sätt i och med att denna efterlängtade och efterfrågade platta inte når skivdiskarna.
Köp skulle jag vill säga, men istället får ni väl l....dda från en site med snarlikt namn som titeln på denna platta...

Här ett smakprov:

Work (visst känner ni väl lite Bob Marleyvibbar?)

EDIT Ser efter en rundvandring på webben att plattan finns att köpa som vinyl! Hurra! Beställning lagd...