Många har stoppat The Reggae Librarian och undrat hur konserten med The Congos var. Här följer något som mer är en betraktelse än en recension.
Fyllda av Red Stripe och en viss förväntan äntrade eder utsände Göta Källare tillsammans med sin vapendragare Machoheart. Här på platsen som också kallas Göta Juck, eftersom den i ett tidigare liv varit en porrklubb, skulle The Congos spela. Det var dock knappast så många i publiken som såg ironin i att denna klassiska grupp nu skulle uppträda i detta Sodom och Gomorra. Babylon på riktigt kanske...
Människorna var en blandad kompott av Skanktshirtförsedda ynglingar och kombajajakvinnor med rastaflätor samt övervintrade söderhippies med skrovliga röster. Den jag retade mig mest på var dock mannen som delade ut flyers för Stockholm reggaeklubb. Om det berodde på att jag ansågs för gammal för att få en flyer eller om det var hans utstyrsel med blommig skjorta och hatt, som fick honom att se ut som en latinamerikansk polisassistent, låter jag vara osagt. Antagligen var den dåliga ölen i kombination med den ännu sämre instrumentalreggaen som spelades i högtalarna som fick mig på detta dåliga humör. Att tvinga The Reggae Librarian att dricka Smirnoff Ice istället för Red Stripe är inte bussigt! Att Congos gick på scenen nästan två timmar försenade gjorde inte heller saken bättre.
Men så gick då dessa (nej jag säger inte legender...) farbröder från Jamaika på, nej förresten, de skuttade på scenen och The Reggae Librarian sken upp! Vilken energi! Vilken frenesi!
Trots ett dåligt ljud så visade Cedrik Myton vad skåpet skulle stå. Visst sackade det med ett par sämre låtar i mitten av konserten och sämst blir det tyvärr när Congo Ashanti Roy tar micken och bjuder på Birka Cruise-reggae. Det nya materialet låter dock riktigt lovande. Och tempot ökar och exploderar när gamlingen Myton tar av sig tröjan och blottar en överkropp som skulle få många att bli avundsjuk. Ital Vital!
Konserten är dock på tok för lång och när varje låt ska ha minst en false start, så blir det nästan komiskt. Till sist känns det som om alla på Göta Juck väntar på mästerverket. Och det kommer också. Fisherman avslutar kvällen och gör att The Congos ror i land trots vissa krumbukter.
Jag brukar inte ge betyg, men nickar instämmande när Machoheart säger 3,5 av 5.
5 kommentarer:
Tack för recensionen. Det låter som om det var en bra konsert trots allt och att det var värt mödan att ta sig dit.
Jag spenderade lördagskvällen i Köpenhamn med att lyssna på Alpha Blondy. För mycket rutin och för lite känsla där och jag önskade att jag hade valt Stockholm istället.
//Micke
Micke
Synd att Alpha inte gav mer. Som sagt en Cedric Myton med bar överkropp blev reggaens svar på Iggy Pop och jag tror att nya plattan kan bli riktigt bra.
/TRL
Jag skulle vilja förtydliga den sura ölens namn. SOFIERO. Kall eller varm spelar ingen roll då den absolut inte på något som helst vis kan förknippas med musik överhuvudtaget. Allra minst REGGAE MUUUUSIC.Och ska man dessutom genomlida den sura pissiga instrumentalreggaen kan man kräva en dryck av en annan kaliber. Rewind! Rewind! Rewind!
Tack for intiresnuyu iformatsiyu
Skicka en kommentar