Marley Inc - not a Bad Card

Jag läser en artikel om att Marley Inc räknar med att sälja produkter för över 1 miljard kronor inom några år. Marley Inc är alltså företaget som äger rättigheterna att använda Bob Marleys namn i olika sammanhang. Som jag förstår det tänker man nu att varumärket Marley snart skall komma att användas på hälsoprodukter som hudkrämer såväl som hörlurar, högtalare och TV-spel.

Man ska också veta att piratanvändandet av namnet Marley i år beräknas att ha genererat cirka 3 miljarder kronor (!), det är allt från musik till matställen och coffeeshops i Amsterdam.

Tidigare ägde familjen Marley med änkan Rita Marley i spetsen majoriteten av företaget Marley. Man beslutade dock att sälja delar av Marley Inc till ett riskkapitalbolag för att få fart på buisnessen.

Vill man göra det enkelt så sammanfattar man hela grejen med BABYLON.
Men naturligtvis är det inte så lätt. Någonstans kanske man kan förstå att de rättmätiga ägarna till arvet efter Marley vill tjäna pengar när så många andra gör det. Och kanske går det då överstyr med grejer som känns helt befängda.

Jag kan väl möjligen ha överseende om Tv-spelet är ett Guitar Hero eller Sing-Star.Då finns det i alla fall en musikalisk anknytning. Men hörlurar och högtalare (kanske har jädrigt bra bas)? Och parfymen Marley, det bara stinker...

Sedan har vi detta med rättmätiga ägare. Aston "Familyman" Barret som förlorade tvisten mot Rita Marley och familjen angånde royalties är nu totalt barskrapad och raderad från den officiella Marleywebbplatsen. Visst, det fanns papper och undertecknade kontrakt som visade att han fått pengar. Men nog är vi många som tror att kapellmästare Barrets betydelse för Marleys framgångar var värt några kronor till. Och hur Bunny Wailer numer kommer överens med Rita och övriga familjen låter jag vara osagt. Han verkar mer rikta sin ilska mot Chris Blackwell, grundare till Island.

Och visst var det väl där som varumärket Marley grundlades. På det tidiga 70-talet såg Blackwell Bob Marleys potential. Och ganska snart avpolleterades och Bunny Wailer och Peter Tosh. Resten är historia.

Mitt låtval till detta inlägg är Bob Marleys Bad Card.
Kopplingen är kanske inte klockren, men Marley Inc sitter definitivt inte med några dåliga kort, snarare ett säkert Ess.

Låten är från Uprising, Marleys sista skiva.
Han sjunger "Dem a go tired to see my face . Can't get me out of the race".
På denna inspelning låter han själv trött. Naturligtvis ligger cancern där och lurar. Men kanske var grabben från Trenchtown också trött på den han blivit.

Men världen kommer aldrig att tröttna på Marley, varken musiken eller merchendisen.

Men OK ge mig gärna röd, gula gröna prylar. Men aldrig, jag menar aldrig någon parfym som luktar Marley...

Music Playlist at MixPod.com

Sun is shining - NOT. But reggaepeople still must Work

Sun Is Shining tänkte jag skriva och hade förberett med Bob Marleys lovsång till solens kraft. Men det var igår och idag är vi tillbaka i grådasket...

"Under konstruktion" hade jag också förberett som inlägg. Detta eftersom jag ännu en gång ämnade byta mall. Men mallen var buggig och textstorleken inget som passade en läsekrets runt 40...

Men jag ändrade i alla fall den s.k headern. Där kan man nu se tre gubbar gjorda av min broder Daniel Gustavsson a.k.a Mangabibliotekarien. De är specialgjorda f;r mig och har funnits i min ägo över ett år. Men i någon slags feg politisk korrekthet tyckte jag att de, genom att vara svarta med svans, skulle kunna väcka anstöt. Denna typ av gubbar har Daniel valt att kalla Gruffar och finns i olika situationer och med olika karaktärer. Min äldste son jämförde de dock med Smurfar. Och det avgjorde det hela. Reggaegruffarna skall pryda bloggen! Ett stort tack till Daniel, krediter till dig!

Hur som haver, min blogg kommer med all säkerhet alltid att vara under kontruktion. En del av er kommer säkert tycka att jag borde skriva istället för att fila på annat. Ni har kanske en poäng...

Eftersom det är gratis för er läsare så gissar jag att ni inte direkt kan få några refunds om det är till er missbelåtenhet. Men jag jobbar verkligen på att laga trasiga länkar till låtar och plattor för nedladdning.

Och hittar ni någon trasig brusten länk, som ni är ivriga att få downloada så maila gärna in det på fileunderreggae@gmail.com

Jag har också valt att lägga in ett senaste kommentar-fält. Detta för att ni skall se när någon sagt något klokt. Missa inte exempelvis Dudikowskis tips på länkar till videor och naturligtvis hans andra anekdoter.
Det är också roligt att se via livefeeden att det verkar vara några stycken från vårt avlånga land som läser bloggen. Kommentera gärna om något är bra, men givetvis om ni tycker något annat eller bara vill delge något reggaerelaterat.

Ser också att någon från den övriga världen irrar sig in ibland och erbjuder därför en översättningswidget. Har provat den själv från svenska till engelska och den är baske mig ganska bra!
Så kanske file under: reggae nu också goes international?

Musik då? Blir det någon sådan? Jo då. Tanken var att det skulle bli några sköna versioner av Sun is shining, men det sprack liksom.

Tror jag spelat denna förr, men gillar den. Work med Alborosie.
Som sagt, det är väl det bloggen handlar om

Work, reggaepeople must work to keep reggae alive....

Row, row, row your boat Congos

Många har stoppat The Reggae Librarian och undrat hur konserten med The Congos var. Här följer något som mer är en betraktelse än en recension.

Fyllda av Red Stripe och en viss förväntan äntrade eder utsände Göta Källare tillsammans med sin vapendragare Machoheart. Här på platsen som också kallas Göta Juck, eftersom den i ett tidigare liv varit en porrklubb, skulle The Congos spela. Det var dock knappast så många i publiken som såg ironin i att denna klassiska grupp nu skulle uppträda i detta Sodom och Gomorra. Babylon på riktigt kanske...
Människorna var en blandad kompott av Skanktshirtförsedda ynglingar och kombajajakvinnor med rastaflätor samt övervintrade söderhippies med skrovliga röster. Den jag retade mig mest på var dock mannen som delade ut flyers för Stockholm reggaeklubb. Om det berodde på att jag ansågs för gammal för att få en flyer eller om det var hans utstyrsel med blommig skjorta och hatt, som fick honom att se ut som en latinamerikansk polisassistent, låter jag vara osagt. Antagligen var den dåliga ölen i kombination med den ännu sämre instrumentalreggaen som spelades i högtalarna som fick mig på detta dåliga humör. Att tvinga The Reggae Librarian att dricka Smirnoff Ice istället för Red Stripe är inte bussigt! Att Congos gick på scenen nästan två timmar försenade gjorde inte heller saken bättre.
Men så gick då dessa (nej jag säger inte legender...) farbröder från Jamaika på, nej förresten, de skuttade på scenen och The Reggae Librarian sken upp! Vilken energi! Vilken frenesi!
Trots ett dåligt ljud så visade Cedrik Myton vad skåpet skulle stå. Visst sackade det med ett par sämre låtar i mitten av konserten och sämst blir det tyvärr när Congo Ashanti Roy tar micken och bjuder på Birka Cruise-reggae. Det nya materialet låter dock riktigt lovande. Och tempot ökar och exploderar när gamlingen Myton tar av sig tröjan och blottar en överkropp som skulle få många att bli avundsjuk. Ital Vital!
Konserten är dock på tok för lång och när varje låt ska ha minst en false start, så blir det nästan komiskt. Till sist känns det som om alla på Göta Juck väntar på mästerverket. Och det kommer också. Fisherman avslutar kvällen och gör att The Congos ror i land trots vissa krumbukter.
Jag brukar inte ge betyg, men nickar instämmande när Machoheart säger 3,5 av 5.