Som ni säkert minns blev jag rejält upprörd över Sizzlas dåliga omdöme att spela i Zimbabwe.
Nu är det dags igen. Snart stundar 30-årsdagen för Zimbabwes självständighet och Mugabe öppnar plånboken igen. Den här gången är det Rita Marley och möjligen Ziggy Marley som nappar på (penning)betet. Naturligtvis är det ett symbolvärde för Mugabe att änkan till den store Bob Marley kommer till Zimbabwe. Bob Marley spelade ju då landet blev fritt från Storbrittaninen 1980.
Bara för att undvika missförstånd, jag har inget mot Zimbabwe som självständig nation och inser naturligtvis att Afrika som kontinent har fått lida och ännu idag lider från västvärldens exploatering och utsugning av naturtillgångar.
Att Mugabe från början var en sann frihetskämpe är säkert sant. Någonstans på vägen kände Mugabe behovet av att kasta ut de vita plantageägarna ur landet. Istället gavs dessa till partitoppen som utökade sina rikedomar. Folket fick inget av dessa konfiskerade landlotter. Oppositionella krafter som vill demokratisera landet slås ned. Zimbabwe är numer i medieskugga och landet fortsätter att blöda under sin envåldshärskare.
Jag är förvånad att inte någon från reggaevärlden ifrågasätter de artister som säljer sig till Mugabe och väljer att spela i Zimbabwe. Är det så lågt i tak i reggaevärlden att man inte har ryggrad att säga vad man tycker? Eller sitter fler reggaeartister och väntar på att Mugabe ska ringa? Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om det snart dyker upp en hyllningskiva till Mugabe...
Den ende jag hört nämna och kritisera Zimbabwe är Damian Marley. Hoppas att han ringer upp halvbrorsan och sin plastmamma och berättar om tillståndet i Zimbabwe.
Till sist kan jag inte undanhålla er Mr Sizzla Kalonjis briljanta uttalanden om Zimbabwe och Mugabe
Behöver jag säga att mitt blodtryck höjs...
5 kommentarer:
Ja man kan inte annat än förvånas över okunskapen. En sak vore väl att göra något för folket i Zimbabwe men hyllningar till den här presidenten. Snacka om att prata in sig i ett hörn av okunskap.
Länken på slutet saknar ett h i början - det är ttp:// bara.
All reklam är bra även den dåliga verkar vara devisen för detta. Vad det gäller halvbröder och plastmorsor kanske vi ska tänka över uttrycket "jord är tjockare än blod" eller kanske "plast är tjockare än blod". Vad vet jag? Inkomsterna är väl inte de bästa då man helt sonika väljer att spela på dessa tillställningar. De vet mkt väl vad de gör.
OKUNSKAP
http://www.actionext.com/names_s/svenska_akademien_lyrics/okunskap.html
Vi måste ta med i beaktning var vi får vår information om Zimbabwe ifrån och varför den är så svartmålande av Robert Mugabe. Zimbawe är under hårt tryck av de gamla kolonisatörerna samt USA att släppa in globaliseringens krafter och än en gång stjäla alla tillgångar.Man tvingar landet i konkurs, svartmålar regimen som diktatorisk så att man under sken av att befria landet och dess folk, släpper in IMF med sina miljarder. Jag har själv blivit inbjuden att åka till Zimbabwe och spela. För att kunna ta ställning kontaktade jag Linton Kwesi Johnson för att höra hans syn.
Is it possible for a dictator to rig an election in favour of the opposition? Apparently, that is what happened in Zimbabwe in March. However, as Richard Dowden of the Royal African Society grudgingly admits, “discounting rigging and bullying, the unpalatable fact is that there is still popular support for Mugabe and those around him.”
I once met a white Zimbabwean banker at my local pub in Brixton. We got talking. This was soon after Robert Mugabe’s ZANU PF government confiscated from white settlers land which they had expropriated from blacks, after the British government reneged on a deal to resolve land reform in post-colonial Zimbabwe. The banker excoriated Mugabe for what he was doing to his own black people. I raised the issue of land reform and reminded him that there are people in Zimbabwe who remember when land occupied by whites had belonged to their parents and grand parents. “We had the power to take the land and we took it”, he said. “Well Mugabe has the power to take it back and he’s taken it back”, I replied. End of conversation.
The banker’s portrayal of Mugabe as the stereotypical black African dictator is consistent with that of the British media, which have been all too complicit in our government’s virulent anti-Mugabe propaganda war. Just about everyone has jumped on the bandwagon: academics, clergy, entertainers and gay rights activists have all revelled in the demonization of Mugabe.
We are supposed to believe that Britain’s attempt at regime change in Zimbabwe (through soft power) is motivated by concern about the plight of black Zimbabweans, their democratic rights and freedom. We are supposed to believe that it has nothing to do with land reform, settler kith and kin, some British business interest; nor the close ties between China and Zimbabwe. But we need not scratch too deep below the epidermis of western liberalism to encounter arrogance, cynicism, hypocrisy, duplicity, double standards and bigotry. At the heart of this philosophy lies a residual imperialist mentality of moral and racial superiority. It should never be forgotten that not so long ago the champions of democracy sat on their hands and allowed the genocide of 800,000 people in Rwanda.
The stance of Mugabe’s ZANU PF government is that you cannot simply hand back to your former colonial masters, that which you have fought for and won. We can only hope that the crisis in Zimbabwe will be resolved peacefully; that African diplomacy and unity will triumph over Britain’s unethical foreign policy.
Linton Kwesi Johnson
20th August 2008
Bless
Internal Dread
|
Tack Internal för att du delger LKJs funderingar kring Zimbabwe. De var intressanta och visar att det är en komplex situation som råder. Kanske är det vår syn (eller synvilla?) på demokrati som gör att vi (eller i detta fall jag)snabbt har en åsikt om andra länder. Som jag sagt så har jag inga problem med Zimbabwe som självständig nation och egentligen inte att man tagit marken tillbaka. Att det finns västliga intressen i "demoniseringen" av Mugabe är säkert också det en sanning. De Zimbabwer jag pratat med ser dock Mugabes styre som hårt. Men det finns uppenbarligen olika sätt att se på saken. Jag hoppas dock att Zimbabwes folk kan få leva i fred och frihet och utan att ha ihjäl varandra.
Bless
The Reggae Librarian
Skicka en kommentar