Bunny Wailer till Uppsala Reggae Festival

Alla blir kanske inte lika glad som jag att Bunny Wailer återkommer till URFs 10-års jubileum. Jag har bommat Jah B två gånger. 1995 på Roskilde, då jag hade hemlängtan och förra sommaren då jag var bortrest. Men i augusti då är det till sist dags.

Även Mr Yagayouh, Anthony B kommer till URF igen. Om han väljer att spela reggae snarare än dancehall och ragga, så blir jag nöjd.

Hoppas Bunny spelar Bide Up

Bide Up via Spotify


- Posted using BlogPress from my iPhone

Reggae Top Notch - LionDub Connected

1 kapellmästare.

3 låtskrivare.
9 oerhört bra musiker.
13 låtar.
1 Internal Dread,

Summan av detta blir en fantastiskt bra reggaeskiva, som heter Connected. Den går in på min
20 i topplista över alla reggaealbum som jag lyssnat på (och de är många, om någon undrar).
Nu skall ni inte tro att detta är skrivet i någon Red Stripemarinerad eufori.
Jag har lyssnat på skivan över 30 gånger och den blir baske mig bara bättre!

Kanske blir jag ifrågasatt huruvida jag verkligen förmår vara objektiv då jag har en connection (ursäkta ordvitsen) med bandmedlemmarna i LionDub? Men både LionDub och de som känner mig vet att jag inte alltid varit överförtjust i deras produktioner. Kanske har det handlat om att jag vet att de kan så mycket mer (eller så har det bara handlat om Jante...).

Men så skriver vi 2010 och äntligen! Äntligen kommer fullträffen. Man har arbetat på ett annat sätt denna gång och uppenbarligen har det varit rätt sätt.

Jag tycker att influenserna kommer från den brittiska reggaescenen. Det doftar både Steel Pulse och Linton Kwesi Johnson (eller kanske mer Dennis Bovell, LKJs kapellmästare). Just Dennis B gästar på Dance Little Sister, en riktig Lover som låter mer Aswad än Aswad själv!

Men dessa influenser är just influenser. Det är inte imitationer eller stöld. Det LionDub skapar är reggae Top notch.

Textmässigt tycker jag också att det är riktigt bra. Kärlek blandas med funderingar över livet. Rainbow (Who Tell Me Who) är riktigt grubblande över livets mysterium.

Jag redan givit en platta i år MVG. Det här är naturligtvis också högsta betyget MVG.
Det som möjligen oroar mig är om LionDub skall kunna göra en lika bra skiva igen?
Men med firma LionDub/Internal Dread så är inget omöjligt. 

Tack för lyckopillret LionDub!

Smolket i reggaebägaren (Natty Dread it inna Zimbabwe)

Som ni säkert minns blev jag rejält upprörd över Sizzlas dåliga omdöme att spela i Zimbabwe.
Nu är det dags igen. Snart stundar 30-årsdagen för Zimbabwes självständighet och Mugabe öppnar plånboken igen. Den här gången är det Rita Marley och möjligen Ziggy Marley som nappar på (penning)betet. Naturligtvis är det ett symbolvärde för Mugabe att änkan till den store Bob Marley kommer till Zimbabwe. Bob Marley spelade ju då landet blev fritt från Storbrittaninen 1980.

Bara för att undvika missförstånd, jag har inget mot Zimbabwe som självständig nation och inser naturligtvis att Afrika som kontinent har fått lida och ännu idag lider från västvärldens exploatering och utsugning av naturtillgångar.

Att Mugabe från början var en sann frihetskämpe är säkert sant. Någonstans på vägen kände Mugabe behovet av att kasta ut de vita plantageägarna ur landet. Istället gavs dessa till partitoppen som utökade sina rikedomar. Folket fick inget av dessa konfiskerade landlotter. Oppositionella krafter som vill demokratisera landet slås ned. Zimbabwe är numer i medieskugga och landet fortsätter att blöda under sin envåldshärskare.

Jag är förvånad att inte någon från reggaevärlden ifrågasätter de artister som säljer sig till Mugabe och väljer att spela i Zimbabwe. Är det så lågt i tak i reggaevärlden att man inte har ryggrad att säga vad man tycker? Eller sitter fler reggaeartister och väntar på att Mugabe ska ringa? Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om det snart  dyker upp en hyllningskiva till Mugabe...

Den ende jag hört nämna och kritisera Zimbabwe är Damian Marley. Hoppas att han ringer upp halvbrorsan och sin plastmamma och berättar om tillståndet i Zimbabwe.

Till sist kan jag inte undanhålla er Mr Sizzla Kalonjis briljanta uttalanden om Zimbabwe och  Mugabe 

Behöver jag säga att mitt blodtryck höjs...

Makalös reggaehelg med LionDub!

Foto: Lars Överhammar

Påskhelgen blev en makalös reggaehelg! Den inleddes på långfredagen på Mosebacke i Stockholm och slutade, då påskaftonen nästan hunnit blivit påskdag, på Spegeln i Gävle.

Anledningen till denna orgie i baktakt var att uppmärksamma och fira Gävles stoltheter LionDubs nya fullängdare Connected.

Men först ut på långfredagen var Internal Dread and friends? Internal öppnade med två låtar från den fantastiska Melodica Buffet, och även om jag skulle ha hört mycket mer från den plattan så inser jag att det kanske är svårt att fånga en livepublik med just denna typ av reggae (men se till att ni skaffar Melodica Buffet, det är en order!). Internal spelade sedan en del nytt material från ett kommande album uppblandat med äldre låtar.

Det kanske inte var så genomrepat, men det var mycket roligt att se och höra Dennis Bovell pumpa bas tillsammans med trummisen Daniel Spahni  (Bovell är som alla vet en reggaelegend och Spahni spelar med Bovells Dub band och backar Linton Kwesi Johnson).

Många skulle säkert avfärda Tom Hofvanders texter som nonsens, Men när jag ser och hör honom sjunga om amerikansk kulturimperialism eller svensk storebror-ser-dig-mentalitet så inser jag att det han gör och berättar för oss kommer från hjärtat. Tom "Internal Dread" Hofvander är äkta vara och det är det sannerligen inte mycket som är i dessa dagar. Jag lyfter på hatten Tom och ser fram mot den nya plattan!

Därefter kliver LionDub på scenen och redan efter ett par låtar inser jag att detta kommer att bli kanon! Grabbarna, som nu hunnit bli medelålders män, har spelat ihop i många år och det märks för materialet sitter som smäcken och det är tightare än någonsin förut. Det finns inte en ton som är fel.

Både Bovell och Joseph Beckford gästar bandet och intensiteten äkar.

Kapellmästare Wastesson leder sina mannar fram till en total seger över Mosebackes publik. Alla kapitulerar. En närstudie av batteristen Jonas Bengstsson skulle bli till en bra dokumentärfilm! Vilket fokus, vilken energi! Sann magi! En stor del i LionDub live är just Internal Dread som med sitt rattande på mixerbordet skapar en ljudbild som gör att man häpnar. Just Jonas Bengtssons kantslag skulle kunna få Babylons murar att rämna!

På påskaftonen anlädde reggaebandvagnen Gävle och då fick också undertecknad bidra till stämningen genom att spela sina favoritlåtar för en trevlig publik.

Spelningarna med de båda banden höll lika hög klass på Spegeln och sammanfattningsvis så är ordet makalöst på sin plats!

Recension av skivan Connected kommer snart!

PåskrÄGGae med LionDub!

Har du inte redan gjort upp planerna inför den stundande påskhelgen, eller möjligtvis kan ändra dem, så tycker jag att du skall fylla påskägget med reggae.

På långfredagen har nämligen LionDub releasefest för sin nya platta Connected. Connected är inpelad i Rub-A-Dub studio med Tom "Internal Dread" Hofvander bakom rattarna. Mosebacke är spelplatsen och innan Gävles stoltheter kliver på scenen spelar Internal Dread and friends?, denna kväll återfinns också kompisen Dennis Bovell bland vännerna.

På påskaftonen flyttar festen till Gävle och Spegeln. Både LionDub och Internal Dread spelar då också, men tyvärr utan Dennis Bovell. Däremot kommer Yours Truly; The Reggae Librarian att finnas med som inslag i reggaebuffe'n genom att spela skivor. En blandkost med Studio One-gung, sköna Trojaner, Roots och Lovers utlovas. Allt kryddas naturligtvis med lite Dub.

Tyvärr har jag inte lagt vantarna på Connected ännu, men givetvis dyker det upp en recension nästa vecka!

För er som ännu inte upptäckt LionDub så rekommenderar jag deras snygga webbsida med mycket material.

Där kan du ladda hem förra plattan Dub Forward helt gratis!

Orkar du inte vänta så finns det en låt här nedan

Håll tillgodo och så hoppas jag att vi ses!